Jujutsu Hall of fame
Johan Ingholt tillhörde länge trion Ingholt, tre bröder som tränade taekwondo på hög nivå. Det var Niklas, Martin och så Johan. Men taekwondon hamnade till slut i skymundan när det var ju-jutsun som lockade mest. Och i början var det många matcher som gick mot storebrorsan Martin, eftersom de tävlade i samma viktklass. Johan var ofta den som drog längsta strået och gick vinnande ur duellerna.
Redan år 2000 kom Johan tvåa på SM och efter det rasslade det iväg med medaljer efter medaljer. Två år senare vann han, och fick totalt ihop sex guld som svensk mästare. Det sista klivet upp till världseliten kom kring 2005-2006. Redan 2006 tog han sig till finalen på VM i Rotterdam men förlorade där. Då ställdes siktet in på att vinna VM på hemmaplan två år senare, när VM skulle gå av stapeln i Malmö.
Ju-jutsu
Johan Ingholt vinner bronsmatchen mot Igor Rudnev
– För närvarande får jag nog svara att VM 2008 är den tävling som betytt mest för mig. Kanske inte rent resultatmässigt men att tävla på hemmaplan
är alltid speciellt och särskilt med ett stort mästerskap, säger Johan. Han kom också ända till semifinal på VM utan större motstånd. Men just i semifinalen förlorade han och blev tvungen att ladda om för att vinna ett brons istället.
– Jag vände besvikelsen över att förlorat guldet till att lyckas vinna bronsmatchen mot Igor Rudnev från Ryssland, som jag tidigare aldrig slagit och som dessutom var regerande världsmästare. Det kändes stort, minns Johan.
De som känner Johan säger att han alltid varit en väldigt seriöst satsande elitidrottsman. När andra fick tävlingsnerver så trivdes Johan som bäst när pressen var som störst. Något som han verkligen fick uppleva i Malmö när hela den svenska publiken hejade på honom. Förväntningarna från såväl publik som honom själv var skyhöga.
– Personligen brukar jag gilla att tävla när pressen är som störst, vilket definitivt var fallet! Säger Johan.
Idag tränar Johan fortfarande ju-jutsu, fast ungefär hälften mot tidigare och tyvärr inte lika hårt. Dessutom tränar han andra vilket han tycker är mycket kul.
– Jag saknar dock att tävla oerhört, och om en ryggoperation kan göra kroppen hundraprocentig igen utesluter jag inte en comeback! Säger han och sätter förmodligen skräck i de flesta tävlande i -77 idag.
