Jujutsu Hall of fame
Efter en grund som bollkille var Johan som 14 åring sugen på att testa något annat. Han provade ju-jutsun och tilltalades av den individuella sporten, där allt hängde på honom istället för den gemensamma laginsatsen. Och nog gjorde han ett riktigt val.
Redan som 17 åring debuterade Johan i tävlingssammanhang för sin hemmaklubb Herrljunga JJK. Den första tävlingen blev inte riktigt som han hade tänkt sig. Men det var inte vilken tävling som helst han debuterade på utan Swedish Open.
– Jag mötte en kille från Värnamo och den slutade ganska dramatiskt med att jag blev kastad på en seionage med drop och ströps samtidigt så att jag hade svimmat innan jag landade, så matchen bröts, berättar Johan som trots den debuten åkte hem och fick blodad tand.
Under sin tävlingsaktiva tid tävlade han i viktklassen -72 kg som idag inte längre finns. På hemmaplan var det hård konkurrens och det var väldigt jämnt mellan oss, någon som utvecklade oss svenskar i viktklassen enormt, säger han.
Efter segern i Göta Open -94 vart Johan uttagen för första gången att representera Sverige vid VM i Bologna, en lyckosam debut som resulterade i en bronspeng individuellt och en seger i lagtävling över regerade världsmästaren. Bronset gav den extra skjuts i mognad, självförtroende och på något sätt blev startskottet för Johans medaljspäckade framtid.
Efter VM tog Johan guld på EM året därpå, vann VM 1996, EM 1997 och vann även World Games samma år. En meritlista få i världen kan tävla mot. Framgångskonceptet tror han dels låg i den hårda konkurrensen på hemmaplan, ett starkt stöd från hemmaklubben. men också att han genom sina år höll sig skadefri och, enligt honom själv, faktiskt tränade lite hårdare än alla andra.
– Jag slutade att tävla 1998, efter World Games hade jag inga mer mål, jag kände att jag var klar med Ju jutsun, berättar Johan. Han la handskarna på hyllan och tog en kort paus från ju-jutsun innan han återvände i form av landslagstränare i början på 2000-talet.
Och hans tid som landslagscoach är det många som pratar om än idag. Fysträningen togs till nya höjder och ett landslag växte fram med bättre fysiska resultat än tidigare. Han var också den första coachen som aktivt tränade brasiliansk ju-jitsu med laget.
– Att vara landslagscoach var väldigt lärorikt och givande, att stå vid sidan av mattan coacha fram det bästa ur varje spelare var alltid en utmaning. Ju-jutsun har gav honom många roliga stunder med massor glada minnen, den har stärkt mig som människa och gett mig vänner för livet.
– Inget är omöjligt har alltid varit mitt ledord, och jag hoppas med mitt sätt att fightas kunnat inspirera andra till att ge 100 procent, avslutar Johan.
