Jujutsu Hall of fame
Ingemar Sköld är en av de mer välkända människorna inom Sverige när det handlar om ju-jutsu. Han har såväl vidareutvecklat ju-jutsun under dess barndom i Sverige, men även varit tävlingsaktiv själv för att senare bli en långvarig landslagscoach. Utöver det var det han och Ricard Carneborn som en natt vid ett köksbord drog skisserna på sin nya stil sport ju-jutsu och utvecklade den till det den är idag.
För många har Ingemar symboliserat den mentala biten av ju-jutsu. Många tävlingsaktiva har under sin landslagsperiod uppskattat de mentala övningarna de gjort med Ingemar, och få som varit på ett elitläger i Nacka har missat Ingemars avslappningsövningar med mental fokus.
– Idag har ju-jutsun blivit mer som en idrott, säger Ingemar när han får frågan om det mentala och andliga i ju-jutsun försvunnit med åren. Att ju-jutsun, och då kanske mest sport ju-jutsun och andra tävlingsinriktade stilar, blivit mer som en idrott tycker han dock inte bara är av ondo.
– Det har ju förut funnits en tom ceremoniell tradition inom ju-jutsun som för mig inte haft något verkligt innehåll, säger han. Istället har han försökt bidra med andlighet och mental träning på sitt sätt inom sporten. På sina pass håller han hårt på att deltagarna ska sitta en stund i stillhet, i mok-su, såväl innan som efter passet. En stund som inte minst imponerar på föräldrar när de ser sina barn sitta alldeles stilla och koncentrerade. Något som inte finns inom andra idrotter.
För att ha funnits med inom ju-jutsun så länge har Ingemar en ovanligt osentimental inställning till sitt livsverk och sin idrott han alltid sysslat med. Att influenser utifrån påverkar ju-jutsun ser han som självklart. Allt som påverkar ju-jutsun i dess tävlingssammanhang är också sådant som ska tränas på passen, allt för att kunna stå högst upp på en prispall.
– Det är ju en enorm skillnad på den ju-jutsu jag tränade till den ju-jutsu som finns idag, men det enda jag kanske kan sakna är kata-träningen, säger han. Om kumite, man mot man-momentet, är något som man faktiskt blir sämre och sämre i ju äldre man blir, är kata däremot en form där det handlar om att övervinna dig själv och få perfekt kroppskontroll och rörelse. I kata kan man utvecklas hela livet, och genom att uppleva rörelser måste du jobba mentalt med att vara här och nu.
Idag håller Ingemar, sedan många år tillbaka, tredagarskurser ”på berget”. Det innebär mental träning ute i naturen, en bra bit ifrån störande billjud och andra störningsmoment. Tre dagar just för att hinna landa och utvecklas utan att behöva åka hem på en gång. Ingemar är också ordförande i Nacka Dojo, och kvar som tränare för tävlingsgruppen och för knattegruppen. Ibland kör han något brasilianskt ju-jitsu-pass, och är fruktad för sina vridande handledstekniker, en teknik som ändå sitter i ryggmärgen trots att det är en helt annan ju-jutsuform han tränar.
