Jujutsu Hall of fame

Hon började med tennis, gymnastik och fotboll på hög nivå. Annikas liv bestod av tävlingar och prestationer, och någonstans där som 18-åring sökte hon efter något som inte bara handlade om tävlingar. Hon fann ju-jutsun och tilltalades av meditationen i mok-su och det asiatiska tankesättet om att se hela människan.

– Sedan blev det ju mer tävling än någonsin, säger hon och skrattar. Hon testade ganska omgående en tävling och tyckte det var roligt direkt. Hur tävlingsformen såg ut när hon började minns hon knappt, och största delen av hennes tävlingskarriär avverkades också efter att det nya tävlingssystemet införts. Det system som ju-jutsun har idag.

Sitt bästa minne har Annika från ett Europamästerskap. Det var i slutet av karriären, och en tävling som hon var i kanonform på och verkligen hade satsat järnet inför.

– Det är alltid roligt att satsa så himla hårt och lyckas, berättar hon. Även ett SM ligger varmt om hjärtat eftersom hon fick in sådana fantastiska kast just den gången. Annika erkänner att hon tränade mer och mer med åren hon satsade, och det gav ju såklart utdelning i en lång meritlista.

– Att tävla blev roligare och roligare med tiden eftersom ens tekniker satt bättre och bättre, säger hon. Några idoler hade hon inte på tävlingsmattan eftersom hon själv var just generationen som började tävla i ju-jutsu. Istället blev hon idol och förebild för många som kom efter henne.